Satt och såg på det här "Så mkt bättre igår" hade tidigare dömt ut det för det kändes som så jobbiga människor som var med. Igår gav jag det ändå en chans då en nära vän gärna ville titta. Det var bättre än jag trodde och riktigt underhållande. Tusen gånger bättre än stjärnorna på slottet där medelåldern alltid ligger runt 50 bast.
Så fick då Petter möjlighet att berätta om sitt liv och sig själv och till och med om sina dåliga sidor. Och det är det här som jag inte förstår... Anses man vara en bättre människa om man är ärlig och öppen med sina sämre sidor? Vissa tycker tydligen det, men inte jag. Som att när man berättar om hur dumma grejer man har för sig så rättfärdigar det ens beteende per automatik, för man vet ju om det, och man är öppen...ÄNDRA DIG!´ville jag skrika. Sitt inte i tv och berätta om hur lite tid du lägger på din familj och dina barn och säg att du är så jävla öppen och ärlig och härligt. Det är ju inget beteende som de önskar av dig och om du tycker att du gör fel så BYT STIL. Ingen (borde säga ingen men alla tyckte ju han var så himla fin) borde köpa så billiga ursäkter.
Det kan hända att de andra upplevde honom som väldigt ärlig och privat då han är en offentlig person. Ja, jag menar som till skillnad från andra program där man egentligen får veta oerhört lite om människor eftersom de är noga med att folk uppfattar dem som härliga människor. Så att de kan fortsätta tjäna pengar på sin publik då. Så på det sättet var han väl fin och (h)ärlig Petter. Men jag själv ger inte mkt för ngn som sitter och ursäktar sina sämre val som påverkar nära och kära med att man "är så jävla speciell, skön och ärligt liksom" Det är inget som jag faller för direkt...
Peace säger hetsmamma
2 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar