söndag 31 oktober 2010

Artisterna i programmet "Så mycket bättre" sluter upp kring Tomas DiLeva. Det var ju så fin stämning tyckte de. Inte ska väl han behöva besväras med frågor kring misshandeln mot sin x-flickvän? Inte kan väl en så mysig snubbe ha slagit sin fru? Han sa ju att han inte gjort det. Övriga som gör det är ju som känt lika sugna på att säga sanningen som eh...Papa Dee kanske? Det är ju bara andra män som slår..troll, tomtar och andra män vi absolut inte gillar.


Det är ju för jävla sorgligt alltså...


/ Lilla argmamma

lördag 30 oktober 2010

Söndagsmorgon...

Ska försöka hålla mig från att vara allt för tjurig idag. I går var nämligen en bra dag. Med bra menas att jag och övriga familjemedlemmar drog iväg för att köpa en dammsugare och tyckte det var ett roligt och prisvärt köp (! alltså...ni förstår ju...) Vi fick lite tårta i affären, de hade någon slags kampanj. Åh..extra pluspoäng för dagen. Sen drog vi iväg till badhuset för att bada med bebis. Det var asmysigt. Nu kommer vi dock till mina små syrliga kommentarer.

 Vad är det med mammor som inte vågar låta sina män ta ansvar för och hänga själva med sin bebis? Jag har i flera år (innan jag själv fick barn och innan jag kände andra som har barn) gått och trott att det nästan enbart är mäns fel (ja, jag vet att det var fördomsfullt och dumt tänkt) att de spenderar så lite tid med sina barn. Nu har jag förstått att det är en kombination av kvinnors EXTREMA symbios och kontrollbehov med barnen och pappors oförmåga att våga kräva tid med sina barn.

Det var flest pappor i badpoolen igår. De var engagerade, mysiga och hängde med sina bebisar. Min kompis fru hängde vid sidan om när mannen och deras bebis badade. Det var första gången, så allt var inte givet hur det skulle fungera och hon kunde INTE släppa sitt kontrollbehov. Det riktigt syntes hur obekväm hon var med att han hade bebisen helt i sina egna händer.

Sedan sa han att han nog ville anmäla sig till en kurs i babysim varpå hon säger: Jaha? Men det vill jag gå på. Han: Eh..ja och det vill jag med. Jag: Jo men båda får följa med men bara en får vara i vattnet per gång. Hon: Ja, men då kan ju du också följa med några gånger. Han: Eh..ja varannan gång kanske...!
Vad är det för feeeeel på henne tänkte jag direkt? Är det så himla jobbigt att dela den här upplevelsen med den man har barnet ihop med? Vill hon inte att han ska vilja vara med bebisen?

Jag träffar på en del kvinnor alltså, som gör precis såhär. De tror de har någon jävla ensamrätt på ungen. Jag är verkligen förbannad på män som skiter i sina barn. Eller män som bara vill göra "roliga" grejer med ungen medan mamman får ta allt tråkigt huvudansvar. (Om detta kan jag göra ett inlägg en annan gång) Men när man lyckats få tag på en snubbe som verkligen älskar sina barn och vill dela, på riktigt dela på trist vardagsansvar OCH roligt bebishäng then wtf is the problem?

/lilla hetsmamma

fredag 29 oktober 2010

Vet inte var jag ska börja...

Vi kan väl börja med gårdagens debatt. 2 snubbar som jag inte känner till, någon hette visste Benjamin satt i debatt och försvarade varför modebranschen ska slippa funktionsnedsatta i sina visningar, reklam etc. Man kan väl diskutera hurvida men ska applicera en viss politiskt korrekthet inom olika områden och hur man gör det bäst utan att trampa någon på tårna. Men dessa två snubbars sjukt kränkande attityd var något att få rysningar av. Den ena snubben som lät helt förstörd när han menade: " hur långt ska det gå då? Ska det vara människor med spasmer som dreglar också kanske?"  Jag satt hela tiden frågande och undrade hur han kunde jobba med mode när han var så fruktansvärt ful....

Sossarna tror att det var pga samarbetet med vänstern som de gick bakåt i valet. Men snälla...Liiiite mer självinsikt tack. Kan det kanske istället vara för att socialdemokraterna inte har någon som helst visionär politik utan mest känns som en gammal lpskiva som hakat upp sig. Bara ordet LP-skiva...det räcker liksom...

Persbrandt ska spela hamilton. Det ska bli ett rent nöje att slippa se skiten.


/kaffemamma

torsdag 28 oktober 2010

Feminism eller manshat

Jag är ju då feminist. Inte bara det. Jag är en sån där som kallas "elitfeminist". Jag är en sån där utbildad akademiker som extrapluggat genus på universitetet. En äkta "jag är feminist och det jag debatterar för har jag analyserat och bygger upp med sakliga och underbyggda fakta". Vi som tillhör den här gruppen får ofta skit och jag har lite svårt att förstå varför. Så fort någon öppnar käften om någon form av orättvisa som berör kvinnor så spelar analysen INGEN roll. Man definieras från höger till vänster som feminist och eftersom det är numera är ett skällsord, så är det inget direkt kul om man inte är lite sådär småborglig och (som tycker att kvinnor faktiskt SKA få rösta, SKA få bestämma över sina egna kroppar och SKA få lika lön) gärna vill framställa sig som lite rebelliska.

Allra värst tycker jag de "riktiga" manshatarna är. Dvs, (oftast) kvinnor som är trötta på gamla tradiga pojkvänner eller på att de inte har råd med senaste modegarderoben eller känner sig för tjocka trots att de tränar minst 3 ggr i veckan och därför har börjat hata män. Det finns ingen direkt vilja att förändra eller möjlighet till analys hos dessa feminister utan de tycker att det räcker med att hata män.

De kunde inte ha mer fel. Jag efterlyser en analys och påminner om att manshat inte har ett skit med en feministiskt analys att göra. Våga läsa lite historia och fundera gärna över varför ert dåliga självförtroende plötsligen får er att hata män. Sen kan de börja fundera över vad de vill göra åt det, på riktigt och inte sitta hemma i soffan med ett glas rödvin och lipa över att senaste killen inte gillade deras nya frisyr.

/elitmamma

Kolla ramp!

Satt igår och tittade på UR´s program Ramp om heterosexualitet. Jättebra program! Inte bara för ungdomar skulle jag vilja säga. Jag känner minst lika många vuxna som borde sätta sig ner med sina sketna gamla fördomar och kolla och omvärdera.

Den här gamla debatten om samkönade äktenskap är ju igång igen. Orka...Om inte jag hade det med på min irritationslista jag skrev igår så kan jag säga det nu: Jag är FULLKOMLIGT allergisk mot religion. Religion i allmänhet. Religiösa homofober och kvinnohatare i synnerhet.

Viktiga grejer det där...att se till att vissa människor inte har samma rättigheter som andra, för att de knullar med fel person. Jätteviktigt!
/lilla homomamma

onsdag 27 oktober 2010

En sten i skon...obekvämt...

Ja vad kan man egentligen säga om Sofia Arkelsten och hennes bjudresor? Inte så mkt skulle jag vilja säga. Upprörda människor kan tänka att är detta verkligen okej? Man måste vara ärlig, säger man samtidigt som man kanske borde komma ihåg att moderaterna är ett av de partier som INTE, absolut inte, vill visa varifrån de får pengar till sitt parti. Så åter igen, vem är förvånad? Ingen borde egentligen bry sig. Som sossarna och LO är bästa vänner, är näringslivet och moderaterna varandras gullungar. Jag gäspar vidare...

Sahlin har det tufft. Sossarna har det tufft. Vad kan de göra? En radikalisering skriker kampviljan inom mig. Kom igen nu! Våga ta lite risker, kör på och kör lite hårdare. Vad kommer de göra? Flytta sig ytterligare lite mer till höger. Igen. Grattis mittenväljarna. Nu har ni snart 2 lika trista, framtidsbistra egoistpartier att rösta på. Vad kan de göra för dina julklappspengar/ditt vardagsrum/dina utlandsresor/dina restaurangbesök? Det är den viktiga frågan för medborgarna.

/ hetsmamma

Same same but different....

Sd får inte komma på nobelprisfesten. Deras värderingar uppskattas inte där. Övriga partier får dock komma. Deras värderingar så som kd´s homofobi eller kanske folkpartiets värderingar om att värna kvinnas rättigheter genom att ta ifrån henne vissa DET är mer än välkommet. Ja förutom nästan samtliga partiers syn på mångfald. Ja tack men bara man BIDRAR...klart man har rätt att ställa krav och begära ngt från folk nu när de ändå kommer hit från krig och annat skit. Fy faaaan..........

Första hemliga inlägget

Så då var det dags då! Idag är första dagen i mitt liv som hemlig/anonym bloggare. Jag har haft en blogg tidigare. Det funkade dåligt. Jag kunde inte skriva exakt vad jag ville och kände. Jag var så rädd för att trampa någon på tårna. Nu har jag skaffat mig en ny blogg. Som ingen vet om att jag har. Nu är jag fri att köra på precis som jag vill utan att någon vet att det är jag. Befriande!

Varför skaffar man en blogg då som ingen ska läsa? Med ingen menar jag nog de som känner mig. Och om de råkar läsa den, så vet de inte att det är jag. Man skaffar en sån blogg därför att jag ofta tar i från tårna när jag blir förbannad, ilsk eller upprörd över helt vardagliga saker eller beteenden. Den ilskan håller i sig...iaf några timmar, sen brukar den gå över till känslan likgiltighet. För att orkar med mina egna känslostormar och för att göra mig av med massa dålig energi kör jag ut den i den här bloggen.

För att ni ska få en liten inblick i vad som upprör mig kan jag i första inlägget i punktform ge några små tips:
* moderater
* borgare generellt
* män utan insikt om sin egen makt
* kvinnor vars största problem eller för den delen intresse i sin vardag är att undra över vad man ska ha på sig.
* nyliberaler
* martyrmammor
* antifeminister
* Folk som är missnöjda med hur orättvis världen är och har tyckt det sen de var 20 och som tycker sig vara bättre än andra, trots att de inte gör ett skit för att förändra det de klagar över.
Etc, etc....

Orkar ni hänga med mig på min bistra resa i bloggbruset är ni varm välkommna!

/lillmamma

Min blogglista