Söndagsmorgon...

Ska försöka hålla mig från att vara allt för tjurig idag. I går var nämligen en bra dag. Med bra menas att jag och övriga familjemedlemmar drog iväg för att köpa en dammsugare och tyckte det var ett roligt och prisvärt köp (! alltså...ni förstår ju...) Vi fick lite tårta i affären, de hade någon slags kampanj. Åh..extra pluspoäng för dagen. Sen drog vi iväg till badhuset för att bada med bebis. Det var asmysigt. Nu kommer vi dock till mina små syrliga kommentarer.

 Vad är det med mammor som inte vågar låta sina män ta ansvar för och hänga själva med sin bebis? Jag har i flera år (innan jag själv fick barn och innan jag kände andra som har barn) gått och trott att det nästan enbart är mäns fel (ja, jag vet att det var fördomsfullt och dumt tänkt) att de spenderar så lite tid med sina barn. Nu har jag förstått att det är en kombination av kvinnors EXTREMA symbios och kontrollbehov med barnen och pappors oförmåga att våga kräva tid med sina barn.

Det var flest pappor i badpoolen igår. De var engagerade, mysiga och hängde med sina bebisar. Min kompis fru hängde vid sidan om när mannen och deras bebis badade. Det var första gången, så allt var inte givet hur det skulle fungera och hon kunde INTE släppa sitt kontrollbehov. Det riktigt syntes hur obekväm hon var med att han hade bebisen helt i sina egna händer.

Sedan sa han att han nog ville anmäla sig till en kurs i babysim varpå hon säger: Jaha? Men det vill jag gå på. Han: Eh..ja och det vill jag med. Jag: Jo men båda får följa med men bara en får vara i vattnet per gång. Hon: Ja, men då kan ju du också följa med några gånger. Han: Eh..ja varannan gång kanske...!
Vad är det för feeeeel på henne tänkte jag direkt? Är det så himla jobbigt att dela den här upplevelsen med den man har barnet ihop med? Vill hon inte att han ska vilja vara med bebisen?

Jag träffar på en del kvinnor alltså, som gör precis såhär. De tror de har någon jävla ensamrätt på ungen. Jag är verkligen förbannad på män som skiter i sina barn. Eller män som bara vill göra "roliga" grejer med ungen medan mamman får ta allt tråkigt huvudansvar. (Om detta kan jag göra ett inlägg en annan gång) Men när man lyckats få tag på en snubbe som verkligen älskar sina barn och vill dela, på riktigt dela på trist vardagsansvar OCH roligt bebishäng then wtf is the problem?

/lilla hetsmamma