Första hemliga inlägget

Så då var det dags då! Idag är första dagen i mitt liv som hemlig/anonym bloggare. Jag har haft en blogg tidigare. Det funkade dåligt. Jag kunde inte skriva exakt vad jag ville och kände. Jag var så rädd för att trampa någon på tårna. Nu har jag skaffat mig en ny blogg. Som ingen vet om att jag har. Nu är jag fri att köra på precis som jag vill utan att någon vet att det är jag. Befriande!

Varför skaffar man en blogg då som ingen ska läsa? Med ingen menar jag nog de som känner mig. Och om de råkar läsa den, så vet de inte att det är jag. Man skaffar en sån blogg därför att jag ofta tar i från tårna när jag blir förbannad, ilsk eller upprörd över helt vardagliga saker eller beteenden. Den ilskan håller i sig...iaf några timmar, sen brukar den gå över till känslan likgiltighet. För att orkar med mina egna känslostormar och för att göra mig av med massa dålig energi kör jag ut den i den här bloggen.

För att ni ska få en liten inblick i vad som upprör mig kan jag i första inlägget i punktform ge några små tips:
* moderater
* borgare generellt
* män utan insikt om sin egen makt
* kvinnor vars största problem eller för den delen intresse i sin vardag är att undra över vad man ska ha på sig.
* nyliberaler
* martyrmammor
* antifeminister
* Folk som är missnöjda med hur orättvis världen är och har tyckt det sen de var 20 och som tycker sig vara bättre än andra, trots att de inte gör ett skit för att förändra det de klagar över.
Etc, etc....

Orkar ni hänga med mig på min bistra resa i bloggbruset är ni varm välkommna!

/lillmamma