Kalla fakta...

Jag såg programmet igår. Det var intressant på många sätt. Dels är det intressant att ingen tidigare luskat och dels var det intressant själva informationen i sig. Hur saker och ting gick till. Jag kan väl däremot säga att drottning silvia kanske inte egentligen kan ansvara för sin pappas historia, däremot har hon ju givetvis ljugit om hur mkt hon vet. Annars är hon ju uppenbart naiv och dum i huvudet. Klart hon måste ha frågat och vetat. Hon ska bara vara riktigt tacksam att ingen kollat upp detta tidigare. Som privatperson och dotter får hon väl agera som hon vill, men nu är hon ju inte bara det.

Såg en galen royalist på tv i morse som tror att detta och "skandalboken" om kungen ingår i någon stort komplott som har som målsätting att störta monarkin...yeah yeah...

Jag ser fram emot nästa vecka, då vi får veta vad som hände med den judiska familjen som hade fabriken innan. Spännande!

/lilla repbulikanistmamma

Framgångsrik = lyckad= mycket pengar...

Jag har läst lite överallt om hur smarta vissa unga kvinnor som bloggar är. De (skrivs det) måhända verkar osmarta, ytliga och talanglösa men egentligen är de ursmarta eftersom de tjänar så mycket pengar på sitt bloggande. Det har tydligen gjort dem till (skrivs det) proffsiga affärskvinnor. Inget kunde väl vara mer fel.

Vem menar att man är en proffsig affärskvinna för att man tjänar pengar? Ja, man är bra på att tjäna pengar..men du blev inte en respekterad, smart och lyckad människa i samma veva.

Att ha som syfte att tjäna en massa pengar och att göra det hur som haver, utan eftertanke eller talang är PRECIS lika hjärndött när bloggtjejerna gör det, som när andra gör det. När Dogge sålde sig till elgiganten och gav oss "en cykel på köpet" blev han inte direkt mer talangfull. När pojkarna i en dokusåpa sålde sin själ till satan (och indirekt till tvkanalen) för pengar tyckte ingen de gjorde det med framgång. När Sverige tjänar pengar på vapenexport klappar (iaf inte jag) vi inte i händerna för alla pengar de tjänar på krigsföring runt om i världen.

Ja..jag tog i lite där. Men ändå! Man är inte smart och lyckad för att man blåser folk på pengar. Och att vara smart och lyckad (som andra menar att man är när man tjänar pengar) ger en inte per automatik respekt  Sorry....

/lilla fattiga bloggmamma

I AB kan man nu läsa...

...att en av de värsta skandalerna nu får ett slut. Ja, Kapten klänning fick ett mildare straff för att ha våldtagit unga tjejer. Jag vet inte om skandalen kan anses vara slut med det...

/hetsmamma

Idioti av olika slag..

..Gert Fylking ska låta två porrskådisar knulla i direktsänd radio. Jätteintressant Gert, verkligen!

..Nordkorea bombar Sydkorea och egentligen kan ingen veta vad som hänt. Hur som helst vill vi gärna slippa den konflikten över huvud taget.

...tv4 nyhetsmorgon bjuder in två ungdomar för att prata om att tjejer (och killar med tror jag men inte i lika hög utsträckning) mår dåligt över olika prestationskrav och framförallt ett skönhetsideal som pressar tjejerna. Direkt efter den intervjun kommer modeexperten som visar vad man ska ha på sig för att va "rätt" i vinter....


/lilla hetsmamma

Vad gör jag på fb?

Jag har läst den här typen av inlägg på kanske 100 andra bloggar känns det som, men jag frågar mig ändå...Varför har jag ett fb-konto? Nästan varje gång jag är inne där sitter jag och irriterar mig på folks statusuppdateringar eller kommentarer.

Bland annat har jag en människa som är 100% självcentrerad i ALLA sina inlägg och kommentarer. Och givetvis ska de visa på hennes perfekta och underbara liv, som vi andra ska avundas. Nu gör ju jag inte det direkt, eftersom jag vet att allt inte är sådär perfekt och lyckligt under ytan hos henne. Det är DET som gör mig galen.

Sen har vi de här människorna som inte kan sluta bekräfta varandra heeeela tiden. De skickar meddelande till varandra hela tiden. Varje dag. "saknar dig", "jag saknar dig mer" "du är bästbästa i världen" "du är allra bäst i världen" KRÄKS!

Ja och sen har vi de här som har sådär sjukt sliskiga statusuppdateringar som ska kopieras där det står liknande:" Idag är det alla mammors dag. Du är en älskad mamma och gör så gott du kan. Alla älskar dig, du är värd allt gott i världen"

Alltså....vad är det för fel med: fan vilken skitdag, min sambo är dum i huvudet idag eller orkar inte med ungarna idag? Va?

/lilla fbmamma

Rubrik?

"Littorins nya bluff" läser jag på AB. Jag undrar vilken den förra var? Var det den att han var minister i ett "arbetarparti"? Var den den att han hade en "universitetsutbildning"? Eller var det den där klassiska när han sa tt han inte legat med den där prostituerade kvinnan?

Jag får nog fundera vidare.....

/lilla bluffmamma

Jag blev verkligen hårddumpad!

Måste bittra av mig här lite. Igår skulle jag gått ut och ätit med en vän till mig. Inte vilken vän som helst, utan en av mina närmsta. Det har varit lite si och så mellan oss senaste. Eller iaf för mig. Jag tycker hon har blivit lite trist och trälig. Hur som helst. Jag gillar henne verkligen, så jag fortsätter fråga om vi ska hänga, träna, gå på bio m.m för jag vet att det kommer vara kul ändå och att det där lite tråkiga snart kan gå över.

Igår skulle vi då göra något kul. Gå ut och käka ihop på en ny restaurang. 2h innan ringer hon och säger att hon inte kan. Varför? För att hennes syrra ska komma till stan. (De ses kanske 2-3ggr i månaden trots dryga 30mils avstånd och hon skulle stanna till söndagen.) Jag svarar: jaha? och väntar att jag kanske ska bli medbjuden då jag ändå känt både min vän och hennes syrra i evigheters evigheter. Men icke! Eh...okej...whatever, hör jag mig själv säga och lägger till: du kunde gärna sagt det lite tidigare.

Ja, vad kan man säga...? Överkänslig? Kanske! Det blev iaf väldigt klart för mig att jag var ett mindre roligare alternativ än vad hon kunde göra istället och att jag definitivt inte kunde vara med på det mycket roligare alternativet.
Såg på hennes mammas fb idag att hon tydligen varit med sin dotter hela dagen igår. Med restaurangbesök och allt.

Jaha?!

/lilla bittermamma

Pernilla Wahlgren...

Såg det där programmet med Pernilla och Marcus Schenkenberg. Det var roligt och pinsamt på samma gång. Jag skrattade mest faktiskt med henne och åt honom. Han känns ju inte som den smartaste direkt och egentligen kanske inte hon heller. Det har nog med henne väldigt ljusa röst och fnittriga skatt hela tiden. Men bredvid honom var hon verkligen helt lysande. Det mest pinsamma var väl när hon hade köpt paket till honom. Genomtänkte sådana med böcker om olika mat/kakor etc från Sverige som han kan ha när han längtar hem. Hon fick hans träningsvideo...och hans senaste parfym..

Jaja..inte så intressant kanske. Men hur som helst så växer Pernilla för mig varje gång jag ser henne på tv. Inte som artist eller så, utan som person bara. Hon verkar rätt trevlig och väldigt rolig.

lilla gullmamma

Han höll inte med...vad otippat!

Mitt förra inlägg handlade om en krönika i DN jag läst häromdagen. Nu påstår han jag lever med att jag helt missuppfattat den. Det var inte alls någon kritik mot vad feminister inte gör, utan en lite lätt förfrågan bara och önskan om att de kunde vara där istället eller också eller typ..så.

Jag förklarade återigen varför jag tolkade texten så och att hon hade kunnat göra ett helt annat upplägg om det var det hon ville få fram. Det hade dessutom varit mer intressant att på samma sätt som man flyttar fokus från de prostituerade till köparna, pröva att flytta fokus på vem som ska agera för att förändra detta. Eller? Har jag fel.

Enligt honom är jag iaf en typisk feminist som i det här läge (och säkerligen andra också) övertolkar och tar illa upp, helt i onödan. Man kan väl säga att vi i den diskussionen inte kommer ett skit längre än så.

Har jag fel och han rätt tycker ni?

/lilla taåtsigmamma?

Tröttsamt 1 och 2

1. Sossarna kämpar på. Förnyelse tänker de och Mona har rätt i att de behöver göra om och göra rätt. Men om rätt innebär (vilket det givetvis kommer göra) ytterligare ett kliv åt höger...sossarna blir så lika moddarna att det inte ens är värt att byta regering fortsättningsvis. Och då vi uppenbart ändå inte röstar visionärt och ideologiskt utan taktiskt och bryr oss om små plånboksfrågor, vilket gör att alliansen kan fortsätta trots att C och KD borde åkt ut för länge sen...var är demokratin i detta kan man fråga sig?

2.Hanne Kjöller skriver en krönika (http://www.dn.se/ledare/signerat/plantageagare-pa-turne-1.1205672) om prostitution. Intressant tänkte man när man började läsa och sen kom det då fram till vem som bär skulden för att detta kan fortgå...Gissa vem? Feministen! (några av er kanske känner er frågande inför detta, men det är ju bara som vanligt.) Vart är de "militanta feministerna" när de behövs? (vem använder förresten ens det uttrycket 2010..anyway..) Jo. De feministerna. De (vi) är ständigt i denna dubbelbestraffningszonen. Vi måste vara överallt, jämt, samtidigt för att inte uppfattas som dåliga, egoistiska själar. Så att feminister kämpat för de flesta kvinnliga reformer i vårt land här och samtidigt försökt påverka internationellt både inom och utomparlamentariskt, det är inget Hanne vill skriva om. Nej ajjabajja på feministerna som tjatar på den faktiskt rätt smarta kvinna som tjänar grova pengar på att lura män med sin nakenhet, på pengar här hemma medan barn i thailand faktiskt PÅ RIKTIGT blir utsatta. Så jävla ledsamt....

Föräldraskap och feminism

Föräldraskapet blev inte som jag befarade. Befarade undrar någon? Alla pratar väl om det största som hänt i ditt liv. Nej, det gör inte jag. Har aldrig gjort och kommer aldrig att göra. Varför? Det tog lång tid innan jag valde att försöka bli med barn. Varför? Jag har ju levt med samma partner i snart 10 år och trots upp och nedgång har vi alltid hamnat med varandra. Jag har en högskoleutbildning och trots upp och nedgång på arbetsmarknaden, har jag alltid tagit mig fram på tillfälliga vikariat. Jag har en lägenhet som är ”lagom stor” för barn, en sommarstuga och en bil. Det tog ändå lång tid innan jag valde att försöka bli med barn. De saker jag just räknat upp känns som många anser sig vara viktiga saker att tänka på, bli klar med, se över eller liknande innan barn ska till. För min del var det inte det utan en fråga om min framtida identitet. 

Under hela mitt vuxna liv har jag varit utan föräldrar och nära släkt och har därför fått klara mig mkt själv. I alla delar av min identitet skapas det politik. Jag är politik i allt jag säger och gör. Jag tänker politik i alla val jag står inför i min vardag. Stora som små. Jag säger inte att jag alltid väljer det som är politiskt korrekt. Jag kan lika gärna våndas över min oförmåga att inte välja det som är (enligt mina ideal) korrekt. Min stora rädsla inför mitt föräldraskap har varit att jag av någon anledning skulle tappa bort mitt politiska jag och ersätta det med någon sorts ny mammaidentitet, som helt och hållet kopplat bort politik från identitet och endast lever på den nya identitet och egoistiska mammavåg som jag tycker samhälle, mödrar och män jag ser runtomkring mig, tydligt lever sina liv med barn på. 

Helt plötsligt är det aktuellt för kvinnor att vara hemma (inte för männen av ngn anledning) hur länge som helst, man börjar ifrågasätta förskolans roll, man behöver ett hus, som behöver renoveras med rotavdrag, man frångår sina feministiska ideal och blir plötsligt orolig över sonens ärvda rosa toppar som man trots att man säger att det inte spelar roll, lägger lite diskret åt sidan. Man slutar helt fundera över vad jämställt föräldraskap innebär och hör inte sig själv alls ifrågasätta sin partners sätt att vara med bebisen på. Man blir ett mammamonster enligt mig.

Nu blev det trots allt så, att jag verkar klara mig ändå! Jag verkar ha lika mkt om inte mer politiskt engagemang och än mer lust att ha mitt barns föräldrar lika delaktiga på lika villkor. Jag blir inte alls lite smygglad när han tittar på mig mer än på sin pappa, för att jag just nu är hemma. Jag känner inte alls att barnets pappa ”tar av min tid” när han ger sonen mat varannan gång. 

Detta är bland annat ett resultat av att skippa amningen och att vara hemma båda två de första månaderna. Genom att göra det har jag och pappan kunnat dela ansvaret för sonen fullt ut. Vi har kunnat vara ifrån varandra för att få sova, eller hänga med vänner en kväll, eller bara fått vara själv. Vi har kunnat och vågat lita på den andras föräldraskap när båda kan åka iväg med bebisen själv. Nu skulle många säga att amningsperioden bara är en liten del av bebisens liv. Visst är det så, men jag och pappan har just lagt grunden till vårt föräldraskap och vårt gemensamma, jämställda engagemang och ansvar för vårt barn. Fler som vill leva jämställt borde ta sig en funderare kring detta.

Det är den gemensamma planeringen och det gemensamma ansvar vi som föräldrar känner för vårt barn som gett mig möjlighet och fortsatt engagemang med rätt fokus i frågan barn, föräldrar, feminism och målet jämställdhet. Jag är så tacksam för att jag nu har BÅDE mitt politiska jag och en bebis att glädjas åt.

Jag förstår inte varför folk är så himla förstående...

Är det någonting jag spyr på så är det när människor ursäktar andras skitbeteende, bara för att personerna är släktingar, gamla kompisar, kompisars partners etc. Varför gör man det? Missförstå mig inte nu. Jag tycker själv att det är jättejobbigt att inte ursäkta andras skitbeteende, men jag är iaf tillräckligt smart att förstå hur saker och ting hänger ihop och dras därför ofta med ett jävla skitsamvete. Ett dåligt samvete för att jag är så förstående, konflikträdd eller vad det nu kan vara.

Ja, Jag är förbannad på dig och dina vänner som röstade borgerligt samtidigt som du är påstådd feminist och säger dig vilja kämpa för ett rättvist samhälle.

Ja, jag är förbannad på dig och din snubbe när du talar om vikten av jämställdhet och samtidigt inte ens klarar av att göra något som går utanför din inlärda skitkönsroll. Klarar av..du bemödar dig inte ens.

Ja, jag är förbannad på dig om du påstår att du är väldigt missnöjd över hur samhället ser ut och samtidigt inte gör ett skit för att förändra det.

Jag önskar att jag inte behövde ursäkta andras skitbeteende, men jag gör det med ibland. För att vi alla ska vara sams och inte hamna i konflikter. Vad är konsekvensen av det tror ni? Att jag har många fina ärliga djupa och meningsfulla diskussioner som leder till en närmare vänskap? NEJ. Snarare tvärtom. Jag har en massa menlösa relationer där jag stör mig något så fruktansvärt för att jag inte står ut med deras jävla hyckleri. Och den komiska paradoxen i detta är ju att jag själv gör just detsamma. Vågar inte slå näven i bordet och säga ifrån, vågar inte ens säga ifrån utan att slå näven i bordet. Gömmer mig bakom en hemlig blogg istället. Moget? Slutsumman av detta är ju att människor får hålla på med dumheter utan att någon säger till dem, och så kan de fortsätta och fortsätta och fortsätta i evighet att göra sig roliga, rika, kåta eller vad det nu kan va, på andras bekostnad.

Synd man inte har fler människor runt omkring en som faktiskt står för vad de säger. Det verkar ju vara ett unikum nu för tiden...

/tjuriga pmsmamma

Petter och andra män...och människor med för den delen..

Satt och såg på det här "Så mkt bättre igår" hade tidigare dömt ut det för det kändes som så jobbiga människor som var med. Igår gav jag det ändå en chans då en nära vän gärna ville titta. Det var bättre än jag trodde och riktigt underhållande. Tusen gånger bättre än stjärnorna på slottet där medelåldern alltid ligger runt 50 bast.

Så fick då Petter möjlighet att berätta om sitt liv och sig själv och till och med om sina dåliga sidor. Och det är det här som jag inte förstår... Anses man vara en bättre människa om man är ärlig och öppen med sina sämre sidor? Vissa tycker tydligen det, men inte jag. Som att när man berättar om hur dumma grejer man har för sig så rättfärdigar det ens beteende per automatik, för man vet ju om det, och man är öppen...ÄNDRA DIG!´ville jag skrika. Sitt inte i tv och berätta om hur lite tid du lägger på din familj och dina barn och säg att du är så jävla öppen och ärlig och härligt. Det är ju inget beteende som de önskar av dig och om du tycker att du gör fel så BYT STIL. Ingen (borde säga ingen men alla tyckte ju han var så himla fin) borde köpa så billiga ursäkter.

Det kan hända att de andra upplevde honom som väldigt ärlig och privat då han är en offentlig person. Ja, jag menar som till skillnad från andra program där man egentligen får veta oerhört lite om människor eftersom de är noga med att folk uppfattar dem som härliga människor. Så att de kan fortsätta tjäna pengar på sin publik då.  Så på det sättet var han väl fin och (h)ärlig Petter. Men jag själv ger inte mkt för ngn som sitter och ursäktar sina sämre val som påverkar nära och kära med att man "är så jävla speciell, skön och ärligt liksom" Det är inget som jag faller för direkt...

Peace säger hetsmamma

Något måste vara fel...

jag har inte varit arg på flera dagar. Det kan iof bero på att jag gjort en liten resa och inte sett/hört några nyheter alls.

Kan dock häva ur mig iaf att jag idag känner mig lättad att jag är borta så mkt den här veckan för att min vän och jag då inte hinner ses. Varför det kan man fråga sig...Jo. Innan hon fick barn var hon en rolig och peppig, samhällsintresserad, analytisk människa. Nu är hon kort och gott: Mamma. Allt hon verkade vara för INNAN moderskapet, verkar nu har välts omkull. För min del blev hon skittråkig och ointressant.

Så kan vänskap vara när livet gör förändringar...det jobbiga är bara när båda kanske inte känner likadant...

/hetsmamma